Om man som jag levt större delen av sitt i liv i konstant stress utan att förstå det så har man ett överbelastat nervsystem. Jag har liksom programmerats att vara stressad, på flykt, på min vakt osv osv. Detta är ett normalt tillstånd för min kropp och hjärna och jag har varit beroende av dopaminkickar och kortisol. Min kropp har varit i ett visst kemiskt läge under väldigt lång tid och då är det svårt för kroppen att programmeras om till ett lugnt tillstånd.
Detta är något jag behöver jobba med varje dag på olika sätt. Det är ett arbete som aldrig tar slut. Jag behöver planera mina dagar noga med aktiviteter som avlastar min stress. Det innebär att jag inte ska vara i miljöer som triggar igång min stress. Miljöer som triggar min stress är skolan, förskolan, tankar om ekonomi och framtid.
Detta har jag fått kartlägga under mina senaste 12 år då jag första gången gick in i utmattningsdepression.
Jag kan tex inte umgås med personer som påminner mig om händelser som tidigare triggat min stress eller alarm i kroppen. Jag kan inte umgås med människor som inte är autentiska, transparenta och sårbara för att jag är så otroligt känslig för andra människors sätt att vara.
Det är hemskt! Jag har blivit så isolerad pga detta.
Ibland kan jag inte ens umgås med min man.
Hur gör jag då för att bli av med dessa triggers? Jo i första hand sluta med social medier, nyheter och miljöer där min stress triggas.
Sedan är det viktigt att jag känner in i min kropp. Vad är det min kropp längtar efter. Lugn och ro. Okej, hur skapar jag lugn och ro?
Jo jag gör sådant som utsöndrar måbra hormoner. För mig är det, dansa, skratta, sjunga, bada, cykla, måla, plantera, baka, läsa, meditera, andningsövningar, pilates, skogen.
Att lära känna nya människor tar ofantligt mycket av min energi. För mitt försvarssystem är påkopplat 24/7.
Jag har alltid känt de senaste 10 åren att jag bara vill vara själv på en öde ö. Inte bli störd av någon. Bara vara i GUDS skapelse med GUD.
Jag tror att många människor känner exakt likadant. Och våra barn växer upp i en koasmiljö som är ännu värre än den jag växte upp i.
Hur kan vi hjälpa våra barn att slippa utsättas för så mycket intryck, val, stress, oro, krav?
Det enda vi människor behöver är kärlek, trygghet, bra mat, goda relationer och kreativitet som våra själar mår bra av. Jag önskar så att världen var en lugnare och mer harmonisk plats att leva i.
